Mitt nakna jag åker karusell

Att skicka sitt "färdiga" manus till lektör och till sina skrivarvänner kan vara som att klä av sig naken inför en fullsatt aula. Temat jag skrivit om är mig kärt och det svider när någon petar på skavankerna. Jag blir sur, arg, förbannad och svär massa. Att det aldrig kan bli helt klart?!

Sedan infinner sig tröttheten. Jag inser att det är massa redigeringsarbete framför mig och jag ser inte ens slutet. Då känns allt omöjligt, gnäller för killen och svär heligt och dyrt att jag aldrig mer tänker skriva. Jo, den här gången är det sant, menar jag allvarligt. Det är helt enkelt för svårt!

Istället för att skriva så tar jag omvägar runt datorn, gräver ner mig i stickningbeskrivningar och matlagning. Allt för att ignorera de sipprande tankarna som tränger sig igenom. De vill att jag ska skriva. De skriker i mitt huvud att jag måste skriva. Jag måste skriva för att leva. Det går ju inte annars. Till slut lyssnar jag...

... och börjar andas igen. Ibland behövs det en vecka, en månad, en dag eller några timmar för att jag ska inse att jag egentligen är arg för jag vet att kritiken faktiskt är sann. Det är då jag börjar arbeta.Det är då jag skrattar  åt den process jag gått igenom. Det är ju faktiskt samma sak varje gång.

 Nu sitter jag här, fast med kläderna på.

Länge leve hoppet om att en dag bli klar!

"Ten minutes of fame"

Ikväll hade min text och jag våra tio minuter i rampljuset. Så bra det kändes! Inga tårar föll, men skådespelarna gjorde det oerhört bra. Tänk vad konstigt att höra Nadjas röst på riktigt. Jag fick nästan gåshud när hon levererade replikerna perfekt.

Jag har skrattat, haft ont i bröstet och suttit på nålar för det har varit oväntade slut, öppna slut och smakprov från något större. Känner mig hedrad över att fått höra de andras modiga texter.
Tack Dramatikerprojketet, skådespelarna, alla deltagarna, alla som lyssnade och ja, tack hela världen för just nu ser jag fyrverkerier framför ögonen.

Mina ord på scen

Ikväll mellan 18 och 21 ska delar ur mitt pjäsmanus och de åtta andra projektdeltagaranas läsas upp på Masthuggsteatern i Göteborg.
Två skådespelare ska stå på scen och läsa ur mitt manus Från ett blödande hjärta. 
Jag ska försöka att inte gråta allt för mycket, men kan inte lova något. 

Vem sa att research var tråkigt?!

I bakhuvudet känns det som research är att gräva i arkiv, ringa massa tråkiga samtal eller bläddra i tusentals tidningar.

Icke då.
Det kan vara att skriva lyssna på en låtar och dansa lite framför datorn. Men bara lite. Det får inte bli FÖR roligt. Det är ju ändå "research".
Varsågod!

Skrivkväll

Ikväll kommer Ordet är ditt - Nina hit (till tornrummet i Göteborg dvs.)
Vi ska skriva, skriva, skriva och skriva tills vi stupar. Det är i alla fall planen, sen får vi ju se hur det blir...

Är det här dolda kameran??

Försöker göra i ordning lägenheten. Har högar av saker som ska upp på väggarna, sättas ihop och kastas.
Trötta efter jobb och skola försöker vi oss på att borra. Eller rättare sagt sambon. Det  millimeter hålet blir större och större. Och Voila, där teven skulle borras upp är det nu ett stort hål.
Bordet som ska vara i köket packas upp och jippiii, det var helt fel storlek.

Vaknar av att sambon säger hejdå. En stund senare ringer han och meddelar att han fått med sig bilnycklarna. Ska möta upp honom och få dem, så drar på mig skorna, väcker hunden och drar ned handtaget. Dörren är LÅST. Va?

Polletten ramlar ner där inne i huvudet. Jag är inlåst utan några nycklar att låsa upp dörren med.

Så, sitter inlåst med kartonger, skrynkliga gardiner, flyttlådor, en alldeles för stor bordsskiva, ett loft utan stege, en kissnödig vovve och ett stort hål i väggen. Är det dolda kameran eller???

Godmorgon Göteborg

Vaknar när sambon går till jobbet och ser att det är mörkt utanför fönstret. Är det redan dags? Tänder massa ljus och försöker komma i stämning för att skriva scen i det nya manuset.

Lyckas INTE ALLS utan det blev istället en skrivpuff ur min karaktärs perspektiv. Det som ingen ser, det som ingen vet.

Fortsatt trevlig höstig dag på er :)